SvD har haft mailkontakt med en av våra soldater på plats i Afghanistan. Ett mycket intressant upplägg. Att få en direkt bild av stridsläget är viktigt för oss. Sverige befinner sig faktiskt i krig även om det är långt bort från vårt eget territorium.

Reportagen i Svenskan har varit av stort värde. Tex de om den bristfälliga utrustningen. Vad håller ”Tomhylsan” Tolgfors och ÖB på med egentligen. Skicka de nödvändiga pansarfordonen nu..!! Våra soldater skall inte behöva genomföra så riskabla uppdrag med onödiga risker.

Men över till meddelarskyddet för den enskilde soldaten. Han/hon kan ge den överlägset mest intressanta skildringen av händelseutvecklingen på plats, i kombination med dugliga skribenter på hemmaredaktionen. Därför är Svenskans upplägg med en ”soldatskribent” så betydelsefullt. Och om man jämför med Mikael Holmström som”embedded” journalist så kommer det naturligtvis fram mer av de vardagliga situationerna i fält, även om jag har det största förtroende för Holmström som reporter, så är han inte inblandad i stridsituationerna på samma sätt och under så lång tid.

Men det knepiga är att all information från en krigskådeplats inte bör eller kan vara allmän och publik egendom. Strategiska beslut, rörelsemönster, utrustning, mål och medel är förstås intressant för oss i Sverige att ta del av. Men det gäller även Talibanerna. Jag tror att de gärna skulle vilja få den hjälpen med underrättelser om hur de svenska styrkorna planerar.

Jag är en mycket stark anhängare av tryck- och yttrandefrihet med åtföljande meddelarskydd. Men i det här fallet måste vi nog underkasta oss en viss granskning av vad som meddelas. Det handlar trots allt om säkerheten för våra soldater i fält.

Rationalisering och effektivisering som ger ökad produktivitet är per definition alltid bra.. Karolinska Universitetssjukhuset skall nu minskas med 900 personer.. kanske kan bli nåt om man gör rätt. Förhoppningarna att det skall ske är dessvärre inte så stora.

Ser vi tillbaka på dessa rationaliseringsprocesser inom sjukvården så har man historiskt valt att skära ner på den vårdande personalen inte på administrationen. Administratörerna har haft förmågan att göra sig själva oumbärliga. Dessutom är det de som skall genomföra nedskärningarna och personalminskningen. Det säger sig självt att de väljer några andra än sina kollegor inom administrationen.

Samtidigt har läkarna fått allt fler administrativa uppgifter att sköta, så att deras tid för patienterna i värsta fall är mindre än för blanketter och formalia.

Mitt förslag är att hela nedskärningen på 900 personer på Karolinska skall tas inom administrationen. Att sedan den sjukvårdande personalen, genom färre klåfingriga adminstratörer, förhoppningsvis då ges mer tid för patienterna är en högst önskvärd effekt.

Att insamlare i alla tider roffat åt sig av godhjärtade givare är ju allmänt känt. För att inte tala om den organiserade brottsligheten som även här finner lukrativ business.

I ambitionen att skapa ett utrymme för seriösa verksamheter skapades de sk 90-kontona. Det verkar vara på tiden att reformera hela området.

Ett förslag är att vid sidan om 90-konton, även införa 80-konton, 70-konton etc. men basera kontonummerserien på den nivån insamlarna faktiskt åtar sig att leverera till sina behövande mottagare. Sätt sedan allt under Riksrevisionsverkets kontroll.

Med det här systemet ser givarna hur mycket av deras pengar som går till det man tänkt sig. Alla begriper att det kostar pengar att samla in pengar. Så här blir det synligt.

Den som vill starta en insamling, betämmer sig för hur mycket som kommer att behövas för att driva insamlingen och ansöker om ett konto på den nivån. Sen är det bara att köra igång och hålla sig på rätt sid om gränsen.